HN-NATURFOTO: s blogg

Jag har börjat att bearbeta allt fotomaterial som jag fått under året. Det har faktiskt blivit en hel del. Jag kommer att lägga ut lite i olika omgångar här på bloggen. Här kommer en första omgång.


För första året på ett antal år, har jag lyckats riktigt bra med älgar. Det beror dels på att älgstammen har stabiliserats i mina hemmamarker (kanske inte ökat, men kvalitetsmässigt förbättrats). Här kommer några av de älgbilder jag fått under hösten i mina hemmamarker.

Fin ungtjur över vägen i morgondimman





Mycket lovande, kraftig, yngre tjur, som jag lockade till mig rakt över mossen. Denna tjur ser jag fram mot att möta under de närmaste åren (kanske 10 nästa år?).




Ytterligare en lovande ungtjur (7-taggare), som var i sällskap med en lika lovande 6-taggare.


På vissa håll har det varit invasion av sidensvans.



Det är ju Linné-jubileum i år. Här hade jag tur att möta självaste Herr Linné själv precis vid de ekar som Linné nr 1 besökte för 250 år sedan.




Jag har också sett och fått en del kronhjortsbilder under hösten. Här är det en ung 6-taggare som går över mossen.


Kajor kanske inte tillhör sällsyntheterna, men visst är de rara på sitt sätt, så här i närbild.


Som vanligt har jag varit ute på tjäderspel igen. Det blev 5 nätter i våras. Jag jobbade en del med rörelseeffekter. Här är ett av resultaten.



Dovhjortar har jag lagt ut tidigare under bloggen, här kommer en till.


Även orrspelet hann jag med under 4 mornar i våras. Här har vi en stolt tupp mitt i blåsandet.

Först rådjursbrunst i Juli, sedan kronhjortarna i September, Älgarna i Oktober och nu; dovhjortsbrunsten. Visst är det händelserikt under denna delen av året. Här kommer några bilder till som illustration på detta.

Dessa dubbeltjurar (10+10) var i "lagom hård fajt" då vi såg dem. Tydligen inte så farligt eftersom de lugnt kunde gå in i åkerkanten och beta löv efteråt.


Så var det dovhjortarna också. En morgon var det fina dimmor och den stora hanhjorten var i full gång med att uppvakta hindarna.

Det har varit några fina mornar den senaste veckan. Så där härliga morgondimmor som det bara kan vara så här en bit in i Augusti. Jag har naturligtvis passat på och varit ute i naturen. Hittade bla denna slända som satt på ett vasstrå och torkade sina vingar.

Jag och barnen har nyligen varit vid Sonfjället, där vi tillbringat veckan. Vi hade tur med vädret och i princip hade vi uppehåll hela tiden. Vi hade en mycket fin vecka med fjällvandring, fiske, cykling och annat. Här kommer några minnesbilder.



Korna kom precis från mjölkningen vid Nyvallens fäbodar, då vi anlände till fädbodarna.




Slänten nedanför den näst högsta toppen vid Sonfjället.



Vi stötte på ett antal tjädrar längs vägarna. Denna höna hade 8 kycklingar med sig.



Fiskedags vid Ringsjön.




Området runt Styggtjärn är magnifikt med sin blockterräng.

Oj vad länge sedan det var jag skrev något här, men det ska bli ändring nu. Mycket regn har det varit denna sommar, men det kanske blir en fin sensommar och höst, får vi hoppas. Jag har i kväll varit ute och plockat de första kantarellerna. De var inte stora och inte många, men det blev väl en 2-3 liter i alla fall.


Här kommer några foton från vår semesterresa till Skåne, Öland, Småland mm


Det verkar nästan som jag fångade hela Öland från toppen av Långe Jan taget med ett Fisheye- objektiv.




Ölands Södra udde.



Solnedgång och flygande sångsvanar, Möckelmossen, Öland



Familjeidyll hos Lodjuren, Skåne Djurpark


Mamma Lo, Skåne djurpark

Nu är det verkligen vår på allvar. Jag har varit mycket ute i naturen det sista. Lyssnat efter ugglor, spanat på flyttfåglar, letat efter rådjur mm. Verkligen härliga dagar. Jag hörde att det också varit rekordmånga tranor vid Hornborgasjön. Jag får nog ta mig en tur dit om några dagar. Fortfarande matar jag fåglarna här hemma. Rent fotografiskt ger det goda resultat då och då. I dag hade jag den större hackspetten i fint ljus, då han tog sig an de sista resterna i talgbollen. Jag fyllde naturligtvis på med nya talgbollar efter jag tagit bilderna.




Vi har några riktigt fina tussilagoställen, som vi besöker varje år. I år var det nästan rekord av blommande Tussilago.



I en liten bäck höll grodorna på för fullt med vårleken. Det var ett bräkande utan dess like!

Så har vi då åter varit nere på vår skridskois. Jag provade mina nya långfärdsskridskor, som var alldeles utmärkta att åka med. Man sätter i princip två långa skenor på ett par skidpjäxor, och sedan är det bara att åka iväg. Dock är det en annan teknik som krävs än med vanliga rörskridskor. Längre tag samt mer "glidande" om jag skulle beskriva själva tekniken. Jag hoppas att vintern kommer att hålla i sig ett tag till, så att vi åter får den där härligt befriande våren när den väl kommer. Det blir ju också mycket ljusare ute med hjälp av snön. Jag vet att alla inte håller med mig, men jag tycker i alla fall så.

För ett tag sedan var jag ute och gick en riktig långrunda på 1,5 mil i mina absoluta favoritmarker; Öjemossarna på Hunneberg. Det var perfekt att gå här denna dag. Det hade frusit så att jag med lätthet kunde ta mig fram på dessa, annars mycket våta marker. Öjemossarna består av ömsom mossterränger och ömsom skogsholmar med mycket gammal skog. Här finns granar som är 300 år gamla och tallar som är upp mot 400 år. Här ute trivs jag verkligen. Här kan tankarna och minnena flöda, här får jag energi.

På tal om minnen, satt jag och bläddrade i mitt bildarkiv, och hittade denna gamla svartvita bild på den största älgtjur som jag fotograferat på Halleberg. Bilden är tagen 1981 och föreställer en mycket fin, och stor 18-taggig älgtjur.

I dag var vi ner på isen och åkte skridskor. Det var en mycket fin is, med ett tunt lager av snö. Vi har ju förmånen att bo endast 300 meter från denna fina våtmark, som ofta svämmar över på senhösten. Sedan fryser den till och blir perfekt för barnen att åka på. Då jag kom hem, hade en granne ringt och berättat om en stor orre som gick i hans trädgård. Då jag kom dit visade det sig att det var en ung tjädertupp. Tuppen var helt orädd och gick och spatserade runt bland folk. Det händer då och då att unga tjädrar med testoteronpåslag (som ofta kommer så här en bit in på året) visar sig så här orädda. Han visade inte upp något spelbeteende eller aggressivitet som speltokiga tuppar gör, utan gick mest runt och tycktes trivas i största allmänhet.

Det går klart att se att tuppen är 2 år gammal (född i slutet av Maj-05). Tuppen har den typiska gula näbben, tydlig randning på övernäbbens underdel, korta stjärtfjädrar (ca 24-25 cm mot en äldre tupp där dessa är ca 30 cm). Beteendet ger också ett mer "ungdomligt intryck" än den äldre tuppens. Unga tuppar får ofta inte det starka testosteronpåslag som äldre tuppar (dvs mer än 4 år) får. Jag har under alla år jag studerat tjäder stött på mer än 20 tuppar som uppvisar någon form av oskyggt beteende. Allt från 1-2 åriga ungtuppar som visar ett sådant beteende som denna tupp till gamla speltokiga tuppar som till och med anfallit bilen jag suttit i. Det är lustigt egentligen vad det fria testosteronet kan sätta igång. För vidare läsning rekommenderar jag gärna "Tjädern- en skogsfågel" av Ingemar Hjort, utgiven på Skogsstyrelsens förlag. En riktig höjdarbok som är en av mina absoluta favoriter.



                         

Jag hade gått säkert bortåt en mil, då jag kom in i en fin granskog. Plötsligt var det något som lyste upp tillvaron därinne i den grå skogen. Det var dessa trädtickor som hade en osedvanligt kraftig, gul färg. Jag blev så betagen av dessa färgklickar att jag gick runt och kröp ner, omvartannat, för att finna bra vinklar. Så det går allt att finna fotomotiv även under så här gråa dagar. Här hittade jag en fin vinkel under tickorna och fick också med den liggande stammen i bakgrunden.

Ibland funderar jag över hur viktig varudeklarationen kring en bild är. För mig kan denna beskrivning få bilden att växa på ett dramatiskt sätt. Bilder som från början var ganska intetsägande kan med denna berättelse höja bilden till helt andra perspektiv. Jag hoppas att ovanstående korta, men ändå försök till kärnfulla beskrivning, kan även ge andra denna känsla.

Märkligt väder det är. Det verkar inte bli någon stabil vinter vad det ser ut just nu. Men vi har ju några månader framför oss då det kan smälla till rejält, det vet vi sedan förra året. Jag har i alla fall varit ute och vandrat mycket den senaste tiden. Jag gick bland annat förbi dessa kala alar som står mitt i våtmarken. Det ser märkligt ut på något sätt. Det dröjer väl inte länge för än samtliga dessa träd har fallit samman. Det brukar i snitt rasa ett träd per år ungefär.

Jag var ute och tittade efter dovhjortar en morgon och hittade dessa mitt på en åker. Det var fin rimfrost och de första solstrålarna för dagen lyste fint upp djuren

Nu har väl i alla fall hösten kommit på allvar. En tidig morgon häromdagen, satt jag i kanten av myren och spanade efter vilt som älgar eller kronhjortar. Det var fullt med sträckande sånglärkor, korsnäbbar, korpar, gäss m fl i luften. Det var dessutom en fin soluppgång i dimman.

Fortfarande är det "somrigt" med värme och sol. Man kan ju undra vad det beror på. Är det begynnande växthuseffekter vi ser, eller är det tillfälliga variationer? Det är märkligt egentligen hur hösten på något sätt blir förskjuten minst en månad framåt. Det är ju nästan som om sensommaren går över direkt i vinter, så var det ju nästan förra året.  Det har varit många fina mornar under September, och jag har som vanligt varit ute mycket. Jag lyckades riktigt bra en morgon, då jag hade en stor brölande hanhjort och 4 hindar fint i kanten på en mosse. Det var verkligen en häftig upplevelse som också renderade ett antal riktigt bra bilder.